Jag heter som sagt, Isabelle.
Jag är 16 år och går 4e året på önnes högstadieskola och kämpar för att kunna bli vetärinär såsmåningom.
Utöver att sitta som klistrad vid datorn är mitt största intresse ridning & hästar. Jag umgås även mycket med mina fina vänner. Jag är oftast en glad tjej som försöker att hålla humöret på topp!


Jag började rida som 7-8åring på en shettis som hette Lina. Hon var sur och lite speciell.
Det jag kommer ihåg från den tiden var att min fd. bästis tvingade upp mig på Lina och smackade på henne, jag visste varken hur man styrde eller stannade.
Jag lärde mig snabbt grunderna, smacka, skänkla, stanna och att styra.
Min fd. bästis lämnade tillbaks henne till ägaren och skaffade sig en b-ponny på foder.
Den b-ponnyn var också lite tjurig, ville inte sammarbeta och brunstade mest hela tiden.Hon hette Winnie och var den första hästen jag hoppade med.
Hon var även den häst jag ramlade av alla mina 100 gånger på, vi red över diken och på ängar och varje gång hon fick syn på det stället fick hon spring i benen och jag flög av.

När min fd. bästis skulle få sin allra första egna ponny blev jag istället Winnies fodervärd. Jag hade henne i ca 1 och en halv vecka tills det ringer på hemma telefonen, jag svarar och det är till mamma.
Mamma pratade lite skepptisk med tjejen i luren, och pratar om en b-ponny... Vet inte hur många tankar som fick plats i mitt huvud då, men många var det.
Till slut lade mamma på luren efter att ha tjafsat om att hon ej hade bil och bussar gick det inte.
När hon berättade senare att hon skickat ett mail på en annons som vart inna ca 2 veckor på en b-ponny för inga pengar alls, hon skulle minsann få folk att ta bort annonserna.
Men hästen var kvar.
Vi åkte dit med min dåvarande bästis och hennes mamma och redan i bilden sa mamma att det säkerligen var en ponny med 3 ben eller något liknande, för så billiga var inte hästar.
Jag fick provrida i grimma och en förstor western-sadel.
Jag kommer ihåg hur jag tjatade när ponnyn inte ville galoppera på den leriga volten, om att få galoppera på ängen.
Tillslut fick jag det, och det var en av de härligaste känslorna i mitt liv, sitta på en ponny full av krafft och galoppera i en gräsig uppförsbacke rakt emot de andra.
Vi bestämmde oss för att köpa ponnyn, men vi fick inte komma och hämta henne, utan dom skulle köra henne.
Tillslut fick jag hem min själsfrände, mitt liv och hela min jord och allt vad jag nu än kretsar runt.
Hon var stor och knuffade sig snabbt av transproten och gick snabbt bort mot sin nya kompis, araben Shiras.
Hon blev snabbt kompis med Shiras och dom blev de bästa vänner någonsin, jag tror faktiskt han saknar Lola fortfarande när jag ser hans sorgsena hållning när han träffar Lola.
De första året var inte lätt, när jag gav henne mat bokstavligen sprang hon över mig.
När jag red var jag så rädd för att hon bockade av mig.
Och att lasta var omöjligt.
Varje ridpass flög jag av minst 2 gånger, eller jag hoppade av innan hon började stegra och bocka. Sedan sprang hon hem till hagen.
Så här höll det på i ungefär 1 år, sedan började hon tämjas och allt rullade på.
Jag började träna gymkhana på GFRK på en ridskoleponny Cloetta.
Hon kastade av mig flera gånger in i väggen, men jag vägrade att andvända hennes bocktygel.
Jag tyckte det var spänande att rida henne när man aldrig visste vad som hände.
Tillslut blev jag rädd för henne och funderade på att ta med Lola till träningen.
Jag var på någon utflyckt med fritids när jag för första gången skulle få ha med min egna häst på träningen.
Mamma och pappa fick efter 1 timma på ponnyn på trailern och vi åkte iväg.
Jag kommer inte ihåg så mycket av de första stegen på träningarna, men jag tror att det gick väldigt bra för att ha vart skogsmulleponny innan.
Men efter ett tag köpte vi ponnyn X1, en charmigare häst går inte att hitta.
Han var lat, jäklades med oss och hade egen vilja.
Han sprang in i en utav sommarhagarna på vintern när han precis kommit till oss, och han bara sprang och sprang.
Även X1 fick vara med på endel träningar och tävlingar.
Vilket han uppskattade till stord el när det var paus och han fick gå och äta gräs.
Efter att ha förstått att X1 inte var hästen jag skulle kunna tävla gymkhana på när jag blev för stor för Lola bestämmde vi oss för att leta efter en till häst.
Vi hittade ponnyn Kanel, en söt c-ponny.
Vi tog honom på foder och tränade, han var rädd för mer än allt och var väldigt seg.
Vi klickade aldrig så vi lämnade tillbaks honom och kollade vidare.
Pongo var en av de mamma hittade, utan annonsbild, mamma ringde och frågade och vi skulle komma och testa honom redan nästa fredag.
När vi rullade in på vägen mot lösdriften där han stod blev jag förskräckt, det kunde ju inte vara han som stog i hagen?
Han var ju mega-stor, det kunde ju inte vara en c-ponny?
Jag som var van vid b-ponnyn Lola och X1, en c-ponny.
När jag hämtat honom i hagen och skulle ta in honom märktes det tydligt hur kraffig och stor han var, även att han visste detta. Även om han var rädd för nästan allt.
Han hade varit misshandlad och han kunde inte stå i stall, han var så rädd.

Vi fixade honom medans han stod och stampade i betonggolvet.
När jag suttit ut och ridit fram testade jag att galoppera, och vilken maffig känsla det var att galoppera en jätte stor ponny i skogen helt själv.
Jag red lite i skogen och sedan behövde vi åka hem.
Vi bestämde att vi skulle komma tillbaks redan nästa vecka och testa honom igen.
Det gjorde vi och jag fick rida ut igen, denna gången fick jag hoppa med honom, och jag som var van vid kanels fyttehopp på 30 cm blev helställd och frågade tillochmed pappa om han verkligen klarade att hoppa en gren på 40 cm.
Efter det red vi till ridhuset och där fick jag hoppa en bana, en på 70 cm, jag var så stolt och helt upprymd av att han klarade den höjden.
Vi bestämmde tid för att papprena skulle skrivas på och allt gick bra och vi fick hem en jättefin kille.
Efter ett tag började jag testa gymkhana, men märkte snabbt att han var väldigt rädd.
Samtidigt där ett tag var jag inne på hemsidan www.alltomhastar.se och kollade nyheterna, där stod det något om hästränare hjälper barn gratis med problemhästar.
Jag var snabb med att prata med mamma och pappa och skickade ett mail redan dagen där på.
Mamma var nog den som blev mest ledsen när jag inte fick vara med.

Men efter 3 dagar ringde Anna Hellman och sa att jag fick vara med iallafall.
Jag packade mina saker och åkte 1 månad senare ner till sjörups skåne. Där Tobbe larsson bor.
Där med 8a andra deltagare fick vi vara med i TV programmet Ponnyakuten.
Jag fick träna för de allra kändaste hoppryttarna och även en westerntränare.
Efter lägret gav jag upp hoppet om att pongo skulle bli gymkhanaponny, och slutade träna.
Maj 2010 började vi träna och redan efter 15 träningar var han jätteduktig och rädslan var nästan borta helt och hållet.
Vi fortsatte träna och allt gick framåt.


Där i Maj sovde jag över hos Linn Wing och dagen efter skulle vi på hästmarknad med mamma.
När vi kom dit var det första vi såg ståndet där det stog gratis rulltårtor med grädde på, glupska som vi är stog vi där och åt upp säkert 3 var.
Vi drog oss bort mot hästauktionen och kollade tills jag fick syn på en häst som var så lik Paulinas Alvin, så liten och skör. Så smal, så rädd.
Jag gick fram till den skakande shettisen och klappade den.

Mamma gick med på att köpa Joddy och jag och Linn letade upp ägaren som berättade så godhjärtat att ponny inte vart såld, och att han nog skulle bli en fin trickponny.
Han kunde inte gå i grimma men jag ledde honom över planen lite.
Mamma sa att jag skulle prata med pappa, men han var på älgjakt, han kunde ju inte hämta hästen, och vi hade ingen transport.
Jag och mamma fixade hästsjuss med en annan familj som köpt en ponny där.
Hon körde oss ända till våran lösdrift där vi lastade ur honom, han hoppade ut och snabbt gick vi bort mot hagen där mina kompisar Vickan och Natta väntade...
Dom blev helt ställda när dom såg vad som kom mer oss gående längs vägen.

Det var mycket gosigosi runt Joddy.
Vi började trickträna och han  lärde sig alla de där coola tricken som Alvin kunde.

Där ungefär åkte vi till High chaparall och tävlade med både Pongo och Lola.
Polebendingen gick hur bra som helst och vi kom 2a utan att ha tränat.
Jag såg en häst, en skäck och gick fram och klappade på den.
Den kliade mig tillbaks när jag kliade den på manken.

En kväll under HC köpte mamma lotter för 300 kr.
Det var lotter till hästarna som lottades ut, det var en häst man kunde vinna, men man fick välja på 3 hästar.
Mamma kom lite sent till prisutdelningen och hennes kompis stannade henne och pratade med henne.
Mamma svarade med : "nu kan jag inte prata med dig för jag ska gå och vinna en häst".
Mamma kommer upp till läktaren och undrar vilket nummer den som vann hästen hade.
Camilla, min vän, svarade att det var blå 42 eller någonting.
Jag kommer ihåg att jag blev irriterad på henne för att jag inte ville lura varken mig själv eller mamma.
Mamma svarade att hon skulle gå ner till domarbåset och kolla.
När hon kommer tillbaks ropar hon "vilken häst var det du ville ha?"
Jag svarade självklart "skänken?:D"
"Han är din:D*wiiie*" svarade hon.
Vi ställde och upp och jublade.
Det enda jag kunde säga var "Pappa kommer döda oss".
Och hela läktaren började asgarva :')
Vi gick ner till hästhagarna och hälsade på Expo, som den fina skänken heter.
Där ringde mamma även till min pappa, och berättade att vi vunnit en häst.
Pappa svarade "hoppas ni skojar"
Och sedan la de på.
Efter ett tag ringde mamma igen och bad honom att komma till hagarna.
Där hälsade pappa på Expo och vi pratade om när vi skulle hämta hästen.
I priset fick jag ett NHläger, värde 6000 kr.

Jag åkte på lägret i hässleholm och var där i en vecka och lärde mig hur mycket som helst.
En månad efter lägret hämtade vi Expo.
Efter att ha hört att han kunde explodera när som helst, hade sadeltvång och var rädd behandlade jag honom också så.
Men efter att ha ridit lite i repgrimma utan framgång beställde jag ett träns och vande honom vid det, och började rida honom och han förstod precis vad han skulle göra.
Det tog inte lång tid innan vi även vande honom vid sadel.

Jag började även trickträna honom endel, och det gick långsamt framåt.
Men nu har han lärt sig en heldel tricks och gillar att tränas.

Där efter att ha fått hem Expo  bestämde jag mig för att ta med Pongo till Gymkhana Individuella SM.
Allt gick framåt och vi placerade oss som 7a.

Någon månad efter tävlade vi även Par SM och kom 6a.
Där tävlade jag också Lola för sista gången, vi placerade oss som 4a i både Par SM och Individuella SM.

Sen gick året och jag och pongo stannade upp i hoppningen och la av ett tag eftersom han vägrade så ofta och var så osäker!

Tävlade Expo 3 ggr under våren 2012 och sedan lämnades han på foder. Pongo och jag ska fortsätta att åka ut på tävlingar för att försöka få in rytmen ;)

Nu har ni fått veta lite om mig och hur hästarna kom till mig, Hoppas det var intressant att läsa!

Här kommer lite bilder :)


Lola & Expo


joddy


pongo och jag till höger :)