Läste precis FELICIAS inlägg som ni hittar HÄR..... Felicia är tjejen som har min förra storhäst Expo, på foder :)
Hon är bara 13, och jag tycker hennes inlägg var en tankeställare faktiskt.

Började tänka på det hon skrev, och varför är det så att man skäms över så mycket saker? Jag menar, jag har kännt vissa personer som skämts för att de har ridit? Varför fortsätter du då att rida om du skäms över det? Borde man inte vara stolt över det man lägger ner så mycket tid på?

Jag har också saker jag skäms för, men jag kan gå fram till någon och prata utan att jag skäms medan många jag känner aldrig skulle komma på tanken. Man lever bara en gång, och det är som talesättet säger- Du ångrar bara det du inte gjorde!

Som Felicia skrev, tänk på detta nästa gång ni tvekar på att ni ska göra någonting! :D